Ödmjukhet, inför mitt beslut!

Att ta tag i saker å ting!

Nu ska jag börja blogga igen, har tänkt på det en längre tid, men inte fått till det, liksom.
Men nu ska jag ta tag i det.
Man ska ju ha nåt att skriva om, tänker jag, och nu har jag samlat på mig en del "material" som jag kan tänka mig att ventilera om i cyberrymden, för det är väl där vi är, när vi är här?

Att tycka och att inte tycka om och vem bär ansvaret över att skitsnacket får det fäste som det får?

Det finns de som är utvalda att få sitta med i ett Domedagsutskott, att sitta på gudfaderns högra sida och hjälpa honom med att försöka döma rätt och fel!
Men vad är fel och vad är rätt?

Är det fel att göra misstag, när man är ung?
Och har man rätt att döma, när man är "mogen"?

Tänk dig själv att sitta i ett utskott som dömer människor, den gör fel, den gör rätt, den var tvivelaktig, den har nästan gjort rätt!
De som sitter i ett Domedagsutskott, måste ju väga fördelar mot nackdelar, eller hur?
Man kan ju inte sitta i på en sån viktig post om man inte har kapacitet att ta med alla aspekter.

Jag kan hålla med om att:
Våldtäkt, är fel!
Misshandel, är fel!
Kränkning, är fel!
Mord, är fel!

Men att ha kul, är det fel?
Att vara ung, är det fel?
Att ha en åsikt, är det fel?
Att inte tycka som andra, är det fel?
Att inte vara som andra, är det fel?

Gud har inte haft det lätt att hitta ledamöter till sitt utskott!

Ödmjukhet inför den person man dömer.
Ödmjukhet inför den situation man dömer.
Väga för och emot, på en guldvåg.

Ja, jag säger då att jag inte hade vågat ta på mig ett så stort ansvar, hade du?

En fundering av - B K Poggats

Att älska och att bli älskad.

Att älska förutsättningslöst, oavsett vad som kan tänkas hända i livet, är väl äkta kärlek.
Så älskar jag mina barn, vad än som händer så finns jag, som tröst, stöd, trygghet, värme, jag försöker att förstå, försöker sätta mig in i deras situation. Jag kommer aldrig att låta dom falla utan att jag finns som "nät" under dom.
Då menar jag oavsett vad som än händer.

Och då kommer jag till min fundering, kan man älska en annan människa lika förutsättningslöst,
som man älskar sitt eget barn?

Ja jag tror att man kan det, men på ett annat plan.

Man måste spela i samma lag och på samma planhalva, misstag görs ofta på planen, nån passar fel, nån skjuter utanför på öppet mål, nån blir utvisad för ojust spel i slutminuten, ibland vinner man och ibland förlorar man.

Men man ger aldrig upp om man är mer än halvvägs till toppen, man pushar, stöttar, tröstar försöker hålla spelglädjen uppe, - vi kommer igen vi är i en tillfällig svacka, fan bit ihop det här klarar vi...........

Men om man inte spelar i samma lag och inte på rätt plan halva, då kan det bli tufft.

Jag vill iallafall alltid vara på samma plan halva som mina tjejer. 

rapport från bkpoggats - ibland kan faktiskt domaren, döma fel

Passat TDI

Som sagt, att skriva om sitt dilemma gör att man får se sin egen sak från ett annat perspektiv när man sen läser det själv.

Nå, nog om detta!

Nu tänker jag skriva om en kraschad bil nämligen min gröna Passat TDI -01.
Min dotter fick låna bilen, och tror du inte att MR Olycka hade vägarna precis denna dag, fan ta honom, brinn ditt lilla elände.
Han hade iochförsig den barmhärtigheten att hans ärende var att förstöra grejer och inte skada människor och det måste han ju få en eloge för, tack din lilla jävel!
Nå tillbaks till bilen, den är i det närmaste  skrot, även om man inte i första anblicken inte ser det.
Motor, kylare, stag och blättan blä hade fått sig en rejäl blötkyss om jag uttrycker mig kort.
Finns som sagt ingenting man kan göra åt eländet, bara att gilla läget som sagt!

Och denna information fick jag igår eftermiddag, tack !

Nu finns det några sätt att tackla denna information på.

1. Sätta sig ner och storgrina tills man är tilltäppt både i ögonen och i andningsvägarna, snora som om sin bästa  vän har vigt hädan och lämnat detta jorde liv, göra korstecken och tyst tacka för en fin relation.

2. Tycka att man är så olyckdrabbad att det inte finns en tillstymmelse till like, be till Gud och fråga honom,
- Vad har jag gjort för stor synd att hans vrede skulle just drabba mig?
Ändra mitt leverne i tron om att Gud och han änglar nu sett en positiv ändring och skänker en enorm vinst på en Trisslott som plåster på såren, "peace and love from haeven".

3. Skälla ut hunden och katten för att dom svinar ner så jävligt, ja men fatta, hund å katt hår till förbannelse, det är klart man är förbannad, nämner inte bilen i det här läget med nån måste ju få skiten för det här. Ber förövrigt alla dra åt helvete till och med kokerskan på skolan, fan vad arg jag är!

4. Konstatera kallt att shit happens - det kunde varit värre- tack och lov var det bara min gamla Passat som gått
23 000 mil, och att jag egentiligen aldrig gillat biljäveln, men i brist på annat fortskaffning medel har fått hänga med på nåder. Tack, för att jag äntligen blivit av med skräpet ! 

Min dotter är naturligtvis olycklig och vill gärna fälla en tår, men till henne har jag sagt att man har väldigt lite att gråta över, om man gråter över ett  stycke tillknycklad plåt, typ, inget liv.


rapport från bkpoggats - väljer nr:4 - BINGO. 


För att referera till gårdagens blogg.........

Jag vill jobba på ISS, dom verkar ha så himla kul.

Ja, jag vet att jag har städmani snudd på sjukligt pedanti, så ISS hade gjort ett ovanligt bra kap, om jag får säga det själv och dessutom blir jag lycklig av att städa.......en lycklig städerska- en bra städerska.

Så du som är anställd måste ju bara vara hur lycklig som helst, och skulle du mot förmodan inte vara det, byt med mig ett år, så tror jag du ber på dina bara knän om att få bli anställd igen.


Låt mig få ta en liknelse om hur min prosess skulle kunna se ut för jag måste börja från steg 1 när jag börja med en bild eller en skulptur.

Jag tänker, - Å vad härligt det skulle vara att såpaskura ett hederligt trägolv med en rotborste.


Steg 1.
Köpa en tallhed, med fina tallar som duger till att såga kvistfria brädor av.

Steg 2.
Köpa ett gäng motorsågar och hitta ett gäng kunniga killar och tjejer som fäller tallarna åt mig, alltså kalhugga tallheden som dessutom är samebyns bästa vinterbetes hed. Vilket med allsäkerhet innebär ett livslångt hat mot mig som person.
 
Steg 3.
Hitta en lagomt billig sågverk för att såga till brädorna samt att få dit skiten på nåt sätt.

Steg 4.
Trava och torka brädorna ett år, minst.

Steg 5.
Köpa en tomt för att kunna bygga mig ett hus.

Steg 6.
Lägga ett härligt brädgolv, som jag sedan skurar med såpa.

Och under prosessens gång har jag först blivit ur black, säkert sågat mig i benet mad en av motorsågarna, varit sjukskriven en månad utan ersättning dessutom med all säkerhet fått nån form av invaliditet - shit happens!
Kommit i konflikt med sågverks ägaren som har fibblat med priset, det blir säkert dyrare än vad vi först kom överens om.
En av mina anställda får svininfluensan som jag måste betala typ 2 veckors karens åt.

Ja, vad mer kan hända, jag försakar familjen med det grövsta för att få numera
mitt " jävla brädgolvshelvete" på plats.

Tror ni på allvar att jag är lycklig när jag såpaskurar detta helvete till golv, troligtvis inte.

Nä,  Det lutar mer och mer till jag vill jobba på ISS.

Vad skulle väl vara härligare än att svabba ett målat betonggolv med en "ultafinish mopp" och senaste skriket av skurmedel och dessutom få betalt för det.
En tia per "moppsväng", jag känner, att bara jag skriver om det gör mig euforisk och lycklig.


rapport från bkpoggats - inte är det väl så jävla konstigt om man inte törs titta ner -

Jag törs inte falla.

Att leva som konstnär är inget som man väljer, det är något som man blir och jag BLEV det, på både gott och ont, mest på ont, fruktansvärt ont.
Det gör ont att bli analyserad, ont att bli ifrågasatt, ont att inte bli tagen på allvar, ont mest hela tiden!

Inte ont ont utan ont, mest i själen.
SÅ NÄR JAG FALLER, SÅ FALLER JAG, FÖR JAG HAR INGET NÄT SOM TAR EMOT. 
Jag typ faller fritt, skriker säker, vet inte vad men, att kanske att nån skall rädda mig.

Jag är livrädd för att det skall vara ett betonggolv som tar emot mig med kross skador som följd.
Därför törs jag inte falla, jag törs inte titta ner, jag håller i mig krampaktigt i allt som verkar stadigt och stabilt,
och när den dagen kommer då jag faller, så vet jag att jag kan räkna med ett och annat brutet ben.

Men det som blir mest trasigt kanske med obotliga krosskador är min själ.
Går en själ att plåstra ihop, går det att gipsa, hjälper alvedon, hur länge tar det att läka en själ, läker en själ överhuvudtaget ?


Allså törs jag inte falla och törs inte titta ner, för det finns inget nät som plockar upp mig innan jag når betongen..........................................................



rapport från bkpoggats - som krampaktigt håller i sig- törs inte släppa taget

Vem är ansvarig?

Ansvarsfrågan är ständigt på tapeten!

Och min fråga är naturligtvis, vem är det som bär det övergripande ansvaret?
Ansvar över vad, frågar man sig då, helt naturligt!

Ja, ansvar över det övergripande mänskliga.

Är det,........ja vad är det egentligen jag vill ha svar på!

Hur gör man, när man är övergripande mänsklig?

Inte vet då jag, jag är bara människa på gott och ont.
Mest på gott, om jag själv får uttrycka mig kort, och helt utan en eftertanke eller en beräkning.

Hur gör du, det vore kul att veta.................?

rapport från bkpoggats - jag vet aldrig vem jag möter.

Att kunna småmåla utan att det märks........

Först måste jag kanske förklara uttrycker "småmåla".
Det är väldigt enkelt, man målar inte alls, det ser bara ut som att man gör det, men ingen utom jag själv vet det, enkelt va!

Det kan se ut så här i min átelje.

Jag sätter upp en duk, drar några penseldrag i valfri färg, hursomhelst liksom ingen plan, ingen form.
Sen sätter jag mig och lyssnar på P4, Tomas Döjtkens "dans i afton", röker en blå Blend dricker ett glas vin och drömmer mig bort någonstans, ja egentligen varsomhelst, in i framtiden eller till det förflutna.
Fantiserar vilt, pratar med mig själv, kommer på fiffiga lösningar på livets gåtor, sjunger högt för mig själv, ligger på rygg och blåser rökringar mot taket som jag räknar och försöker slå ett personligt rekord.
Ja, man kan göra listan hur lång som helst, det är bara fantasin som sätter p. för det man kan göra när man "småmålar".

Det knackar på dörren..................

Varför i hela friden kan man inte få arbetsro på det här gudsförgätna stället, ser ni inte att jag håller på att utveckla en bild, eller är ni helt tappad bakom vagnen ??
- Man stör inte en konstnär mitt i ett kritiskt skede, jag höll precis på att fånga en tanke när du, helt okänsligt knackar på dörren,och öser ut dina trivala funderingar, idiot!

Men om man skall granska sanningen med lupp så kunde jag faktiskt stormåla och behövde 5 minuter för att vara helt klar med min fundering och då är det förödande att knacka okänsligt på dörren!


Kontentan av det hela - knacka aldrig på en konstnärs dörr om den är låst!

Hon kan faktiskt "stormåla" vem vet??

rapport från bkpoggats -  vet inte hur länge hon skall småmåla

Byta ras, jag vill bli en myra!

Att få vara lycklig för småsaker, små händelser i livet, att lycka är underbart, ja det har jag upplevt i helgen.

Min Ellen som är 15 hade bestämt sig för att skaffa en hund, och inte vilken hund som helst, hon har kollat alla, och då menar jag alla kennelklubbar i hela Sverige en gång om dan i minst ett år, och äntligen bestämt sig för vilken hund det skulle bli, hon har sparat pengar, snålat med månadspengen, pantat burkar, städat hela huset mot liten ersättning etc.etc.
Och äntligen hade hon bestämt sig.
Jag åkte med henne i fredags och hämtade "Tjirfi".
Ellen vaknade med ett leende på läpparna och slutade inte le, förrän på lördag förmiddag, då några OTROLIGT KORKADE vuxna kommenterade hennes val av hund väldigt negativt, och knäckte henne totalt.

Ellen ringer till mig och var hjärtskärande ledsen, hon säger att mänskligheten tror, att hon har en allvarlig störning för att hon tycker om en valp som inte är "traditionell" i sin framtoning, men allvarligt folks, vad är en taditionell hund??

Smaka på ordet: TRADITIONELL HUND, du bestämmer själv hur ordet känns och vilken bild du får fram, din tolkning är inte någon annans, den är din egen!

FAN VAD ARG JAG BLEV, i det här läget hamnar jag i ett Neandertal stadium, frustrerat arg och besviken på mänskligheten, jag ville byta ras helt enkelt, inte vara människa någonsin mer om jag uttrycker det så, jag kunde i det läget abdikera till vilken annan djurras som helst, myra, apa, gnu, järv eller vad som helst som går på fyra, sex eller åtta ben!

Om människan skulle nöja sig med att min tolkning är min egen och ingen annans.
Och vill jag mot förmodan propsa på min syn till någon annan utan att konkret förklara mig, då är jag en egoist, en stor jävla eogoist


rapport från bkpoggtas - vill bli en myra

Ruta 1................

I min sista blogg skrev jag att " livet börjar sakteligen återvända" , - jag är på ruta 1 igen om jag säger så!

Så fort jag kunde gå igen så var det  som att trycka på en knapp, - Morsan kan gå igen, nu behöver vi inte göra någonting mer, typ dammsuga, tvätta, laga mat, åka buss. Livets glada, lätta dagar har åter kommit till familjen!
Skönt, nu kan vi börja leva vårt vanliga inrutade liv igen. Jag har redan börjat småträna på svordomsramsor ismyg idag när jag städade toaletten.

Ja, jag har som sagt börjat med att småträna tyst för mig själv.

Riktigt bra effekt är det om man skrubbar hårt utav bara den, samtidigt som man svär, det blir skinande rent och man har även fått avreagera sig på eventuella  småirritationer som man kan tänkas bära på. Bra va?

- Jävlars vad skitigt det är, på den här helveteshålan till toalett, fan vad jag blir förbannad när tvättställshelvetet är full i tandkrämsrester och hårtussar och toastolen ser ut som om den hade varit död en längre tid, typ så låter det när jag städar, rena terapin som sagt, och att damma kuddarna från soffan var rena boxningsmatchen, - Där fick du din jävel, å här får du en höger igen för det där du sa igår!!

Ojoj vad det är skönt att städa !

Prova du också, och glöm inte att ta i utav bara fan.................

rapport från bkpoggats - som skriker när jag städar- sjukt men skönt

Livet börjar sakteliga att återvända..............

Har opererat en tåled, och det har fått mig att förstå att alla kroppsdelar är ytterst viktiga för att man skall kunna leva ett normalt liv, att en stortå är så viktig, det kan man inte tro!!
Opererade detta utskjutand utskott i sista veckan på mars och har sedan dess ojat mig på det grövsta sätt som går, har som det känns varit tur och retur hos hinhåle, till hans tortyrkammare närmare bestämt.
Ärligt, så trodde jag inte att det kunde göra så ont, man har ju fött fyra barn och har lite referensramar, appropå smärta att luta sig tillbaks mot. Efter ett dygn hemma stod jag inte ut, grinande for jag till kirunas akutmottagning, förklarade min plågsamma smärta, har det måste ha inträffat ett misstag under operationen och kanske en kniv eller annat vasst föremål kunde ha blivit kvar i leden innan dom sydde igen såret och att jag med det bestämdaste vill att dom skall ta en röntgenbild för att snabbt kunna lokalisera kniven i min fot och genast plocka ut den.

Läkaren som var en mycket förstående sådan talade till mig men lugnande stämma,
- Barbro, vi skall hjälpa dig, du har mest troligt ingen kniv kvar i leden, det du behöver är smärtlindring, du skall få ett gäng dunder piller.
Läste informationsbladet som följer men pillerasken när jag kom hem, "Används vid svår smärta, som vid behandling av cancerpatienter.

Men å andra sidan var det ingen "hit" innan heller, hade ont så in i vassen i foten efter att jag promenerat i vanliga skor, typ kängor eller träningsskor, jo, jag hade inga problem om jag gick i foppatofflor eller ylleskor alternativt bällingskor, men allvarligt, hur skulle det se ut i långa loppet, foppa hela barmarkperioden och vill man ha annat på fötterna så blir det ett par ylleluddan, kul! Bällingsskor är ju visserligen det bästa alternativer under vinterhalvåret, men på sommaren............. nja.
Jag vet ju vad jag själv skulle tänka, - Undrar om alla getter är samlade hos henne, kolla hon går ju omkring i nuvtadagat ( bällingskor) mitt på sommaren oavsett om det regnar eller inte!

Men, mina vyer vidgas från dag till dag, om jag mot förmodan skulle se en person traska omkring i bällingskor en regnig sommardag, skulle jag nog tänka så här:
-Stackars människa hon har säker en utsliten stortåled, jag lider med henne.

Ja, tänk vad livet har i sitt sköte, alla erfarenheter som man skall förvalta likt en skatt som man just fått i sin ägo, och i instruktionsboken står att läsa, denna skatt som du fått, skall användas på bästa sätt, att förstå hur andra kan ha det, typ dom som har molade svår smärta efter att ha opererat en tåled.

rapport från bkpoggts - har förstått att alla delar fyller sin funktion.


Redd grönsakssoppa........

Ikväll har jag inmundigat en superb middag hos en av mina vänninor, det är så himla trevligt att sitta och ventilera med några goda vänner över en god middag, jag är så otroligt glad över att ha väninnor som är så duktiga på att laga goda middagar. Vips, så har dom lagat till allt möjligt gott på nästan ingenting, hur gör dom egentligen?
Jag själv hade lagat en fruktansvärd upplevelse till middag igår i form av
 -Redd grönsakssoppa- i pulverform, missade vattenmängden vilket resulterade att det blev en vattnig historia som inte smakade någonting. Men man är ju inte sämre än att man rättar till sitt misstag, två vitlöksklyftor och lite chilipeppar, och vips, en kryddig soppa. Sköljer man ner denna historia med lite, eller mycket vin, så är det inte alls så tokigt som det lät från början. Ett litet tips, om du misslyckas med redd grönsakssoppa, drick mycket vin innan du börjar äta så märker du inte att den var vattenskadad.

Har köpt kokböcker i minut och parti under ett par år nu, men har inte lagat ett enda recept från dessa, men jag har däremot tittat på alla fina bilder och drömt mig bort i kokkonstens mystiska värld.
Tänk att kunna snöra ihop en páte så där huxflux, fixa och dona, lägga upp fint på tallriken, med grönsaker och sånt, ja tänk vad härligt livet skulle vara!

Men att drömma är inte fyskam det heller, utan drömmar, inga visioner.

rapport från bkpoggats - älskar bullens pilsnerkorv och vill man göra det lite roligare kan man säga pillens bulsnerkorv

Baka till en bagare............

Att baka bullar till en bagare när man är osäker på receptet, är att utmana ödet, jag har gjort det!
Fyfan, säger jag bara, men ger man sig in i leken, så får man det vackert tåla.
Tänk dig sen att spejsa till bullhelvetet, med rosa pärlsocker, jo tjena, det är ju nästan att göra bort sig.
Men jag har gjort det och nu väntar jag med spänning på reaktionen, var bullarna bra eller skall jag dricka gift och dö bort från denna värld, usla bullbakare.

Livet är roligt nästan jämt, speciellt när man inte kan baka bullar, förresten, vad är det för fel med att gynna Pågens bageri eller bagaren i Puoltikasvaara ?

rapport från bkpoggats - begriper inte vad, det där med jäst skall vara bra till  

Att gräva ner stridsyxan............

Att vara ovän, att ha skilda åsikter, att vilja mycket, att ha en egen vision.

Vad vill jag själv..............

Hej alla !

Ja, var tog bloggen om livstestamentet vägen ?
Jag blev jättedeppig när jag själv läste den så jag tog bort den, ville liksom inte bli påmind om det som ännu gör ont, jag trodde att jag hade bearbetat min mammas demens och bortgång, men det hade jag tydligen inte.

Men jag berättar det gärna en gång till, fast med andra ord denna gång.

Min mor betydde väldigt mycket för mig, en plattform, en stigfinnare, ett stöd, en trygg famn att krypa upp i, man blir trygg när man har en stark människa vid sin sida.
Men när styrkan och minnet hos den som skall vara stödet vacklar blir dett " oroligt i lägret" om man kan uttrycka det så!
Men,  jag har lärt mig så otroligt mycket, under tiden jag fick ha min mor i min närhet, bland annat att respektera alla, alla individer har ett eget värde, och en egen förutsättning, oavsett.

Min mama kom som sagt till Nikka en sommar för något år sedan, och vi alla i familjen hade börjat känna av hennes begynnande demens, vi, jag och hon började prata om hennes minnessvackor och hennes personlighetsförändring, vilket var jobbigt både för henne och alla andra i hennes omgivning, men mest för henne naturligtvis.
Vi började prata om hennes liv, och hur en trolig fotsättning, eventuellt kan te sig.
Vi kom naturligt  på en gammal människas liv, och hur det kan bli på slutet, när inte kroppen är med nå mer.
Vad vill man, hur kan det komma att se ut, vilken erfarenhet har man och vllka beslut skall man ta ?

Vi diskuterde vår framtid, och vi kom fram till att den var dyster, en demens blir aldrig bättre, snarare sämre och sämre.
Vad skall vi göra och vilka beslut skall man ta?

Min moor talade tydligt om för mig, att den dagen hennes liv och ett eventuellt livsförlängande är beroende av en slang så vill hon med det bestämdaste, att slangen kopplas bort, alternativt inte kopplas på.

Barbro, kan du lova mig det, mitt liv är slut när kroppen inte vill leva något mer.
Självklar, är det ditt beslut, så är det!

Det kom en dag, många år efter vår, min och min mors diskussion, och hennes livstestamente till mig, då vi, familjen, fick frågan, av hennes läkare.

Vad ville Kristina själv?

Hon kommer inte att överleva detta, vi kan förlänga hennes liv med näringsdropp en tid, men hennes liv går inte att förbättra.
Att ta ett livsavgörande beslut ,utan att veta vad vederbörande egentligen ville, är inte lätt, men, vår mor gjorde det tämligen lätt för oss, hon hade beslutat det själv, och vi, familjen, behövde inte besluta något mot vår vilja, är rätt eller fel, min mor hade beslutat det själv, SKE DIN VILJA !

Kontentan av min berättelse: Lämna ett livstestamente till dina närmaste, det finns ingen garati på att du överlever morgondagen!


Torka..........

Jag återkommer, håller på att slipa på en story.


Allt är tillåtet.........

Mina poäng idag, 78, 9 vanliga och 397 minuspoäng.

 Idag har jag ljugit en vit lögn, rökt och kört för fort, bad en telefonförsäljare hoppa ....... ,svor långa remsor i Kattis telefon.
Allt det andra vet ni, lagat mat ,bla, bla, bla, bla !!!!

Jag skall nog få min premiecheck en vacker dag, kanske inte i år,  men i sinom tid!

Och får jag mot förmodan ingen, skall jag  halta fram till en hycklande, präktig premiechecksinnehavare med många, många plus och beklaga mig om mina besvär, tala om för denne om mitt stora behov, när jag fått checken skall jag skutta högt, slänga kryckorna springa till systemet, köpa rödvin för hela beloppet, dricka mig full, snygg och lycklig, de ni!


rapport från bkpoggats -  allt är tillåtet i krig och kärlek


Plocka poäng.....

Fick ett medlemsinfo från coop,  - Du har 50 poäng kvar till din nästa premiecheck, det är förresten skittrista brev nu förtiden, och en tanke slog mig.
När premieras man i det vardagliga livet, och hur skulle det se ut. En kortdragare i hallen vid ytterdörren som registrerar dagens händelser, kanske ett chip inopererat bakom örat och en scanner i hallen, varför inte !
Jag gillar förövrigt scannern bättre, har en tendens att glömma saker och ting.
Och hur räknar man poängen sen då, ja, jag har funderat och kommit fram till hur det skulle kunna se ut.
Premiechecken börjar betalas ut vid 1000 poäng.

Dag1. Vaknade kockan 05. 53  -                                           1,3 poäng
            Gjorde härlig frukost till alla brudar   -                   15,4 p
            Skjutsade Ellen till skolan  -                                      3,8 p
            Klädde på småglinen och körde dom till dagis  - 7,6 p
            Körde hem och laddade en tvättmaskin  -              5,0 p
            Småmålade i áteljen                                                   3,5 p
            Hämtade  hem småisarna från dagis                     7,6 p
            Lagade middag/diskade etc.etc.                            15,4 p
            Hängde tvätten                                                             5,0 p
            Småtittade Tv                                                                0,5 p
            Fikade/nattade gänget                                                3,0 p
             Somnade                                                                      1,0 p

Totalt                                                                                         69,1 poäng

Ja,ni förstår att det blir inte många poäng om dagen, en helt vanlig vardag. Håller jag på så här i två veckor har jag samlat på mig 967,4 poäng, snart har jag 1 premiepoäng, kul !!
Fattar ni, 140 dagar - 10 premiepoäng, och då har jag inte dragit på mig en endaste minuspoäng.
Och nu mina vänner, skall jag komma till hur du får minuspoäng.
Svordomar    -10 p / st , lång ramsa =  minus 70 p
Fortkörning   -15 p / ggr, 10 hastighetsöverträdelser på en två vecors period 150 minuspäng.
Hytta med näven till ngn. -10 p
Slarva med maten = grillmat   -75 p
Inte läsa sagor / läxor   -50 p
Be expiditen på Statoil, fara åt h.....e, -63 p
En liten bläcka på lö kväll  -137,5 p,  två lö -275


Totalt:  693 minuspoäng

Under en tvåveckors period har jag alltså samlat på mig 623,9 minuspoäng, fifan. Hur skall jag komma upp till min första premiecheck!

Tänk sen om man förvandlar systemet till hur många poäng "samekvinna är du egentligen?
Sy allt vad man kan tänka sig ha på sig, etc.etc , vara en hemmafru, inte ställa krav på mannen/ be om handkassa till hushållet, rulla alla köttbullar själv, sylta / safta / Koka kött  och palt  medan du syr ihop ett par skinnbrallor, vara allmänt helylle, skärpt och nykter 365 dagar om året. 

Lite funderingar bara!

rapportfrån bkpoggats - ligger konstant på en minuskurva under 1500 p, men vem fan bryr sig, inte då  jag iallafall!           

Pippi långstrump.....

Tjolahopp och tjolahej !!!


Tittade på melodifestivalen på Tv igårkväll, snygga brudar och snygga killar.
Den enda behållningen av hela går kvällen var Carolin Af Ugglas scen uppträdande, hur härlig som helst.
Hon, törs hoppa omkring på scenen som Pippi långstrump och bara vara sig själv när hon gick vidare till globen.
Pippi och Carolin är mina absoluta idoler.

rapport från bkpoggats

Hök perspektiv........

Jag vill vara fri i min tanke, inte låsa mig, inte binda fast mig själv i omöjliga situationer.
Har provat med alla möjliga scenarior för att inte halka i livets gropar, men inte, jag halkar i en och samma grop hela tiden, så nu har jag slängt ner en stege i gropen, nog var det väl tusan om jag inte kommer upp, sen har jag ställt en stege mot en björk som jag ämnar att klättra upp i, när jag kommit upp från gropen. Ju högre jag kommer ju bättre sikt har jag, man kan liksom bättre avläsa ett mönster utifrån fågelperspektiv jämförelsevis med ett grodperspektiv.
Ja, men tänk själv, krypa omkring i ett högt gräs, inte se någonting framåt eller bakåt, som ett offer för höken.
Nej, jag vill vara höken, som dyker ner som en snabb skugga och plockar råttor och grodor i löpande takt, på en mätt mage vilar ett glatt ansikte.
Jag skall bli den mest välgödda höken i mannaminne, sanna mina ord. Jag kommer inte att springa runt som en sur kloakråtta eller en slempadda i nåt jävla gräs, oavsett om det är högt gräs eller lågt, never in my life !!!!
Jag vill inte vara en örn, för dom är avskyvärda och dessutom kan man skjuta dom om det krisar till sig riktigt ordentligt, nej, jag vill vara en snabb, snygg sparvhök, göra omöjliga loopar, flyga upp och ner, attackera planerat och smidigt, yes. Alltså, ingen slempadda, ingen kloakråtta, ingen trög örn, för man vill ju inte vara ett offer för allsköns jägare.
Nu hör det ju till saken att jag har inga vingar, och är ingen hök, men om ni ser mig på toppen av en av Kirunas högsta björkar, kom och gör mig sällskap, det är härligt med "hökperspektiv", där kan vi göra upp en plan,
en smidig jävla attackplan.

rapport från bkpoggats - måste ta saken i egna händer och sluta sjunga psalmer !!!!

Oändlig nåd Herren gav....................

Att vara eller att inte vara, curla eller inte curla, att vara en bra mamma eller att inte vara, att vara en bra människa eller att inte vara, att bara vara i nuet eller att inte vara???
Att vara mamma, helt otroligt, jag skall vara allt, till och med religös, ioch för sig, inte helt fel, det underlättar att ha en tro på en högre makt, en mycket högre makt, när man känner att sin egen makt  och styrka inte räcker till.

Jag vill citera en psalm:

Oändlig nåd mig herre du gav
än idag mig ger
Jag kommit hem,  jag vilsen var
Jag var blind,  men nu jag ser
Jag kommer tvivel  
Jag kommer mörka djup
Jag kommer vanmakt och skam
Men den nåd som bar  mig
bar mig intill nu
Låt den räcka ända fram, ........................

"Amacing grace"

Tack Gud för att du ger mig styrka, jag behöver det !!

rapport från bkpggats

Tidigare inlägg
RSS 2.0