Jag vill ha en rymdraket......
Att göra en neongrön rymdraket av en fjällbjörk och dessutom falskregga den, utan att bli missförstådd.
Här är man ju bara tvungen att ställa en mycket riktad fråga såklart,.
- Barbro, hur mår du lilla vän?
-Jo tack, det går en dag i sänder, hälsan är på topp, viljan är stark men anden är svag!!
Var jag inte nog klar med budskapet av rymdraketsbilden, jag vill inte vara på fjället och måla några romantiska bilder på stenar å sånt!
Det har jag gjort, 103 578 gånger för att vara exakt, jag har krypit omkring och målat av varenda stor stenjävel i Nikkaluokta med omnejd och nu vill jag inte vara med nåmer, så den som vill ta över stenmålandet, varså god!!
Vill gärna testa, hitta på en massa nya saker, lite ljug och lite falskmynteri, lite hursom helst om jag får uttrycka mig slarvigt. Testa måla av lite andra grejer, ni fattar vad jag menar, tjolahopp, liksom. Ja, en lastbil eller så, men jag vet vad ni tänkte, fy på er snuskfior!!!
Nä, jag skulle vilja ta min kvast, flyga omkring i blindo, krocka med klippor och örnar. Jag vill skrämma småfåglar, flyga upp bakom dom och skrika BU allt vad jag orkar, och se om dom tappar fjädrarna, jag vill gärna slåss också, ett hederligt knytnävs slagsmål, SMACK, TJOFF, SPLASH , med en vinnares inställning och sen gå in till björnidet och snacka skit med björnfar, kanske dela på en halva Renat under en ramsa av finska svordomar, för att lätta på en sömnig stämning.
Jag vet inte vad man kallar detta stadium för i en människas liv, fötterna upp och huvudet ner, kanske.
Men jag tycker det låter som en liten, liten frustration, eller? Jag har gjort en analys utifrån "bra att ha böcker" om sånt ni vet. En bok hette förresten - Alla stadier i en konstnärs liv - och det känns som om jag befinner mig mitt i ett svårt stadium just nu, och har lång väg innan jag når slutfasen, typiskt.
Det står att när man kommit in i "Rymdraketsstadiet " så har man ännu inte nått det mest hysteriska stadiet, hjälp!! Det snackas om stridsvagnsförloppet, låter ioch för sig som ett ganska kul stadium, skarpladdade magnumkulor och sånt, varför inte? Men, " - tycka synd om dig själv -" stadiet hoppar jag nog över, det låter ju skitjobbigt, men, med lite rött och en dansbands CD, mascara, blå ögonskugga upp till ögonbrynen, läppstift, nagellack och stilettklackar skall jag nog lyckas med att inte tycka synd om mig själv.
rapport från bkpoggats
- kul att vara i en skapandepsykos - man är tillåten, Vin Kvinnor (läs män) och sång !!!
Här är man ju bara tvungen att ställa en mycket riktad fråga såklart,.
- Barbro, hur mår du lilla vän?
-Jo tack, det går en dag i sänder, hälsan är på topp, viljan är stark men anden är svag!!
Var jag inte nog klar med budskapet av rymdraketsbilden, jag vill inte vara på fjället och måla några romantiska bilder på stenar å sånt!
Det har jag gjort, 103 578 gånger för att vara exakt, jag har krypit omkring och målat av varenda stor stenjävel i Nikkaluokta med omnejd och nu vill jag inte vara med nåmer, så den som vill ta över stenmålandet, varså god!!
Vill gärna testa, hitta på en massa nya saker, lite ljug och lite falskmynteri, lite hursom helst om jag får uttrycka mig slarvigt. Testa måla av lite andra grejer, ni fattar vad jag menar, tjolahopp, liksom. Ja, en lastbil eller så, men jag vet vad ni tänkte, fy på er snuskfior!!!
Nä, jag skulle vilja ta min kvast, flyga omkring i blindo, krocka med klippor och örnar. Jag vill skrämma småfåglar, flyga upp bakom dom och skrika BU allt vad jag orkar, och se om dom tappar fjädrarna, jag vill gärna slåss också, ett hederligt knytnävs slagsmål, SMACK, TJOFF, SPLASH , med en vinnares inställning och sen gå in till björnidet och snacka skit med björnfar, kanske dela på en halva Renat under en ramsa av finska svordomar, för att lätta på en sömnig stämning.
Jag vet inte vad man kallar detta stadium för i en människas liv, fötterna upp och huvudet ner, kanske.
Men jag tycker det låter som en liten, liten frustration, eller? Jag har gjort en analys utifrån "bra att ha böcker" om sånt ni vet. En bok hette förresten - Alla stadier i en konstnärs liv - och det känns som om jag befinner mig mitt i ett svårt stadium just nu, och har lång väg innan jag når slutfasen, typiskt.
Det står att när man kommit in i "Rymdraketsstadiet " så har man ännu inte nått det mest hysteriska stadiet, hjälp!! Det snackas om stridsvagnsförloppet, låter ioch för sig som ett ganska kul stadium, skarpladdade magnumkulor och sånt, varför inte? Men, " - tycka synd om dig själv -" stadiet hoppar jag nog över, det låter ju skitjobbigt, men, med lite rött och en dansbands CD, mascara, blå ögonskugga upp till ögonbrynen, läppstift, nagellack och stilettklackar skall jag nog lyckas med att inte tycka synd om mig själv.
rapport från bkpoggats
- kul att vara i en skapandepsykos - man är tillåten, Vin Kvinnor (läs män) och sång !!!
Kommentarer
Trackback
