Byta ras, jag vill bli en myra!

Att få vara lycklig för småsaker, små händelser i livet, att lycka är underbart, ja det har jag upplevt i helgen.

Min Ellen som är 15 hade bestämt sig för att skaffa en hund, och inte vilken hund som helst, hon har kollat alla, och då menar jag alla kennelklubbar i hela Sverige en gång om dan i minst ett år, och äntligen bestämt sig för vilken hund det skulle bli, hon har sparat pengar, snålat med månadspengen, pantat burkar, städat hela huset mot liten ersättning etc.etc.
Och äntligen hade hon bestämt sig.
Jag åkte med henne i fredags och hämtade "Tjirfi".
Ellen vaknade med ett leende på läpparna och slutade inte le, förrän på lördag förmiddag, då några OTROLIGT KORKADE vuxna kommenterade hennes val av hund väldigt negativt, och knäckte henne totalt.

Ellen ringer till mig och var hjärtskärande ledsen, hon säger att mänskligheten tror, att hon har en allvarlig störning för att hon tycker om en valp som inte är "traditionell" i sin framtoning, men allvarligt folks, vad är en taditionell hund??

Smaka på ordet: TRADITIONELL HUND, du bestämmer själv hur ordet känns och vilken bild du får fram, din tolkning är inte någon annans, den är din egen!

FAN VAD ARG JAG BLEV, i det här läget hamnar jag i ett Neandertal stadium, frustrerat arg och besviken på mänskligheten, jag ville byta ras helt enkelt, inte vara människa någonsin mer om jag uttrycker det så, jag kunde i det läget abdikera till vilken annan djurras som helst, myra, apa, gnu, järv eller vad som helst som går på fyra, sex eller åtta ben!

Om människan skulle nöja sig med att min tolkning är min egen och ingen annans.
Och vill jag mot förmodan propsa på min syn till någon annan utan att konkret förklara mig, då är jag en egoist, en stor jävla eogoist


rapport från bkpoggtas - vill bli en myra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0